så var påsken över....

Jag tycker att påsken är sjukt överskattat precis som mycket annat, men visst kan jag fira jesus död. Inte mej emot. Däremot tycker jag att folk blir som galna vid högtider och det STÖR MIG. Sen så finns det folk som inte har vett och etikett i kroppen, så som stressade tåg ressenärer. Let me tell you.

Så var påsken över, precis som alla andra år var det inget speciellt. Ett ägg och lite sill...ett glad påsk och ha det bra. lite påsk godis och idioter.

Idioterna detta år är tågfolk. Jag och min kära lilla familj tog i fredags tåget till Avesta för att vara i Jonas mammas stuga. Mycket trevligt. Resan dit gick faktiskt yfsat bra. Det var en del folk och lite trångt, men det gick smidit och helt okej. Johan sov i vagnen stor det av resan. Snipp snapp. Perfa. Helgen var finnemang, soligt, varmt, långa promenader etc. Dock så var det synd att Jonas fick jobba hela tiden och inte fick någon lugn stund. Stackars älskling. Johan njöt i af och vi var ute is tortsett hela tiden. Han fick färg, jag fick färg och jonas fick iaf lite på näsan.

Sen kom då Måndagen. Hemrese dagen. Tåget? Knöck FULLT. Vi hade som tur var numrerade platser. Men folk stod och satt överallt. Det gick knappt att ha vagnen. Det gick knappt att gå PÅ. Sen har folk mage att vara otrevliga när Jonas och en annan nybliven pappa försöker hjälpa folk att komma förbi, vilket inte var så lätt. Jag kände att många saknade förmågan att förstå och se " aha, där står två barnvagnar, jag kanske ska gå ut i andra änden där inga går ut?" eller, "därstår två barnvagnar, då får vi hjälpas åt så vi kommer av. " Inte komma som en jävla ångvelt och vråla "JAG SKA AV! Jag har två barn" Det är liksom så att man kan inte köra fram och tillbax i vangen, det är trångt, folk ska gå. Människor är pyton och har verkligen ingen respekt för varandra när det gäller att resa. jag fattar nästan att det är många bil olyckor runt högtider. Folk har ingen respekt för andra. Alla är stressade och pressade. Ta't lungt! Det ordnar sig. Sen hon när vi skulle på da, ett litet halvfetto som satt i trappan. HOn bara tittar på mig när jag ska på. Jag visar med handen att hon får ställa sig upp. Jag tittat på henne och säger att vi har en barnvagn också och att hon måste flytta på sig. Då piper hon med den mesigaste rösten..."Det finns ju ingen plats." Förbannad som jag redan då är ryter jag " då får väll för fan gå av tåget och sen gå på igen, eller hur??" Och det funkade ju, men jag undrar åter igen var hjärnan tog vägen? Förmågan att tänka. Jävla stressade ressenärer. USCH på er. Nu ska jag ta hand om min son, äta frukost och sen ringa LInda.

Ha D gott.

PUss o kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0