Mitt liv, min vardag

Efter en speciell morgon så slog jag mig ner framför datorn och bestämde mig för att kika på en McDonalds dokumentär som jag har hört lite om som visade i veckan, om jag inte såg helt fel.
Tänkte faktiskt bemöta den dokumentären, eftersom jag själv är en gammal McD medarbetare.

Vill börja med att säga att jag jobbat på 2st resturanger och haft 2 och 1/2 chef :P Jobbat som vanlig medarbetare och skiftledare.

Angående att jobba utan lön och redigering av timmar.

Jag har aldrig under min tid som anställd blivit ombedd att stämpla ut och fortsätta jobba. När jag har arbetat så har jag varit instämplad, och jag har aldrig upptäckt någon korrigering som är felaktig.

Dem gångerna som tider har korrigerats är om jag glömt stämpla in eller ut, etc.
Gånger som jag själv har korrigerat tid är när medarbetare har glömt att stämlpa in eller ut. ARbete utan lön där jag har jobbat har så vitt jag vet, inte förekommit.

När det har varit obekvämarbetstid och inte så mycket att göra så sa alltid chefen att vi skulle ta tag i bestyr som skulle göras: städa kyl och frys, städa och se till att det var snyggt och påfyllt överallt. Självklart var detta betalt, inget som man blev påtvingad att göra, utan självklart att det skulle göras. Som skiftledare så stod jag nog mer med händerna i skiten än vad mina medarbetare gjorde.

Självklart så passar man på när man inte säljer så mycket att skicka folk på rast. Problemet som jag dock såg var att man mer än ofta fick avbryta sin rast för att komma in och jobba igen, och inte att man fick ta extra rast när man inte ville....

Dock så är jag övertygad om att detta förekommer på flera olika ställen, själv har jag dock inte erfarat det.

Angående waste proceduren.

Jag kan till vissdel hålla med om att det kunde slarvas lite. Men jag wastade och wastade som en galning under mina 3 år och det var ingen som skrek på mig för det. Min första chef uppmanade till att göra det, och det ända som man fick en anmärkning på sig utav henne var att vi producerade för mycket mat ist för att tänka på hur faktiskt försäljningen såg ut. Alltså: Att det var upp till oss att inte producera för mycket, så att vi slapp slänga så mycket. Men att wasta var en självklarhet. Dock så är jag medveten om att det då och då slarvades med det.

Anmärk då också att detta är någonting som jag tror händer och sker på dem flesta resturangerna, varesig det är mcd eller kvarterskrogen. Din lokala pizzeria är förmodligen i bottenstandard och McD i klass med Edsbacka Krog i jämnförelse.

Att arbeta när man är sjuk.

Hmm...jag tror nog att dem flesta människorna har jobbat sjuk någongång i sitt liv och det är inget undantag om du nu så jobbar i en butik eller i en snabbmatsresturang.

Jag har nog aldrig jobbat när jag har varit riktigt sjuk, hängig och seg, javisst. Förkyld? Ja visst, Snorig, hes, hostig, ja. Det har vi nog alla. Men bara för att man är förkyld behöver man inte vara sjuk.
Har jag varit sjuk så har jag varit hemma. Så är det bara. Jag har dock blivit ifrågasatt några gånger - men då har det berott på andra saker - att jag gick igenom en liten kris i mitt liv, och nu efterhand så förstår jag att jag då och då blev ifrågasatt. Dock så har jag varit sjukskriven vid tillfällen och det har inte varit något snack om saken.

Förutom en gång och det var i slutet av mina Mcd år, då jag efter en akutoperation blev sjukskriven, lämnat sjukskrivningen på resturangen och åkte dit 3 dagar senare för att snacka lite. Varpå chefen satt med första assistenten och frenchaistagaren på möte i lobbyn (märk då att denna resturangen var uppköpt.) Någon sjukskrvning  hade då inte chefen läst och blev då eld och lågor och började bläddra i pärmar "ojojoj, hur skall vi lösa detta." Jag tackar Gud för att den underbare Franchaistagaren var där och påpekade för chefen och assen att det inte var mitt problem, utan deras och det var deras uppgift att lösa detta.

DEN mannen, som ägde den resturangen och några till är en fantastisk människa och han gör ett JÄTTE bra jobb!

Är man sjuk så är man, dock kan jag förstå en frustration, som jag också har känt: Helvete en sjuk, vad gör jag nu? Hur blir det med raster, kommer jag hinna få in någon ny? SPeciellt när det var flera under en dag som sjukskrev sig, det blev mycket extra jobb, och det var skit tungt. Och trotts att det inte var meningen så kunde nästan frustrationen blåsa över någon stackars medarbetare, vilket faktiskt var den ursprunliga tanken, självfallet.

Jag vill också passa på att nästan försvara Lotta Björck. Det är inte hennes fel att det ser ut som det gör. Jag är övertygad om att hon gör det hon kan. JAg är också övertygad om att hon inte visste om detta. Har ingen rapporterat detta till henne innan, hur skall hon då kunna veta? Jag tror att Lotta Björck just i detta nuet arbetar hårt för att försöka förebygga att sådana grejer fortsätter att förekomma, däremot så tror jag tyvär att det aldrig kommer att försvinna helt.

Jag vill också säga att det inte är alla chefer som driver isn resturang på det sättet! Första chefen jag hade var en otroligt duktig kvinna! Nog att hon och jag hade några käppar i hjulet i våran relation då och då, så tyckte jag att hon gjorde ett mycket bra jobb. Det fanns alltid personal och hon gjorde vad hon kund epå den fronten. Hon var tydlig med uppgifter som skulle göras, att det skulle vara rent och fräscht. En ELOGE till dig!

Har dock också haft en chef som i mitt tycke var BAJS och det var därför jag slutade. 

Så, nu har jag sagt mitt. 

Puss o Kram