Mitt liv, min vardag

så var Johan sjuk. IGEN.
Eller....han är på bättrings vägen nu också...men allt kom tillbax som en smäll i lördags. Hostade så att han kräktes....superhög feber och ögon som kliade och svårt med maten. Kul. Så söndag morgonen började på Danderyds sjukhus där det visade sig att Johan hade Hemofilus Influensa...höll mig tills just nu för att läsa l ite på internet, läste lite, läser inte mer. Lät alldeles för otäckt. Läste häjrnhinneinflammatioin, sen la jag av.

Aja, han fick iaf Amimox, syntetiskt antibiotika och verkar nu svar på det då han redan idag är helt feberfri.
Det ända som är kvar är HOSTAN! Den jävla hostan....han hostar ju så att han kräks stackarn.

SÅ min semester har börjat storartat. NOT. Hade vid det här laget önskat att vi hade kunnat börja njuta...men nu får jag vara glad över att han är bättre och kommer blir ännu bättre.

Antibiotikan tycker han smakar smasken och skulle lätt kunna ge honom den på flaska, då han  suger ut det genom doseringssprutan.
Så nu är det hostan vi kämpar emot...han är pigg och glad och leker...men han  har haft humör idag...han har börjat att bli ARG! Kastar saker runt sig, slåss och säger blä och nej till allt.

Fast han har ätit idag...och det är bra!

Nåja, över till nästa punkt.

Är trött på en sak. Tar min fot och sätter ned den nu.

Jag tänker aldrig mer ringa dig. Okej? Vännskap är från två håll, och om du inte någonsin orkar svara när jag ringer, så ja, då tänker jag nog inte svara när du ringer heller.
Jag är ingen last resort. Just so you know.
Stay lonely. I don't give, but I do love you. Och det suger.


Nu, fotboll med älskling...

Puss och Kram