för att få respekt, skall man ge respekt.
Okej, i Lördags så åkte jag och Jonas in till stan för att kika på Avatar. (sjukt bra film för övrigt).
På tåget på väg in så är det lungt och fridfullt och vi sitter och små pratar lite. En flicka i 10-12års åldern med sin mamma som inte kan ha varit en dag över 30 går på tåget och sätter sig på andra sidan gången från oss. Alltså brevid fast gången var emellan...
Flickan tar upp en ouppblåst ballong som hon börjar blåsa upp och sedan släpper ut luften igen, så att det där irriterande pip, prutt och skräll ljudet viner som bara den. Det var liksom inte bara en gång hon gjorde detta och mamman satt och peppade henne och hjälpte till. Gång på gång blåste hon upp den där jävla ballongen och släppte ut luften så att det tjöt i hela jävla vagnen. Oerhört irriterande. Mitt i detta så ringer min mobil och jag svarar. Flickan fortsätter och hon och hennes mamma skrattar hysteriskt. Till sist när jag inte hör vad Fia säger, blir jag så fly förbannad för den här lillafamiljens brist på respekt för resterande resenärer att jag rent utav sagt vänder dit huvudet, och säger: Nu får ni för fan lägga av och hålla käften. Fattar ni hur jävla irriterande det där är? Varav på mamman säger till mig: att så får man inte säga, det finns faktiskt ett barn i närheten. JAg svarar helt ärligt: att det skiter jag fullständigt i. Då säger hon något som: att man inte kan kräva respekt om man inte ger respekt. Jag viftar bort henne och avslutar mitt telefonsamtal. Jonas och jag säger inte så mycket utan mest tittar på varandra med höjda ögonbryn medans mamman sitter och förklarar för sin dotter hur dum i huvudet jag är. hon sitter även att planera med sin dotter att hälla kaffe på oss när vi går av tåget. JAg säger fortfarande ingenting. När tåget stannar vid centralen och vi reser oss upp så ser jag att flickan flinar och försöker sig på något. Då knackar jag henne på axeln och stirrar på henne och hennes mamma och säger att: Hon minsann borde lära sig själv och sin dotter lite respekt också. Kvinnan blir väldigt upprörd och säger att man inte skall tala fult med barn i närheten, och jag informerar fortfarande att jag skiter i det, man skall inte låta sin barn beteé sig hur som helst heller. Hon säger då att barn måste få roa sig. "jaha, men kanske inte på vilka vilkor som helst." svarar jag. Hon går också av tåget och går bakom oss. Hon fortsätter att uttrycka sig och flickan säger då: sluta nu mamma, hon är förmodligen lite småsjuk i huvudet. Det fick mig att bara drastiskt vända mig om och peka finger. Jag fick höra något om att jag vara omogen. Det skiter jag också i.
Jag var smått arg över detta hela kvällen.
Tanken är då denna...hur kan hon kräva av mig att visa henne och hennes dotter respekt, när hon inte har visat någon annan på detta tåget någon respekt i överhuvud taget? Vilken jävla jubel idiot! HON kan inte kräva att jag skall sitta i 20 minuter och lyssna på när hennes dotter och hon själv förövrigt sitter och roar sig med att göra vidriga ljud med en ballong. SKulle det varit mitt barn hade jag helt enkelt tagit ballongjäveln, förklarat för mitt barn att så kan man leka hemma. För att annars stör man övriga resonärer. Alltså respekt mot medresenärer och deras trevnad. Sen att jag la ut sånna "välvalda" ord kanske jag kunde lagt band på, men jag var redan asförbannad. Undrar också hur pass hon har uppfostrat sin dotter. Om nu hennes dotter i skolan låt säga, blir tillsagd eller något, har hon då lärt sig av sin mamma att det är helt okej att kanske hälla vatten på en kamrat, eller kanske till och med läraren? Det verkar som om den stackars flickan kommer att få stora problem i livet, tack vare hennes mamma. Stackars lilla flicka.
Nej, återigen tillbax till plluggandet...
Puss o Kram
På tåget på väg in så är det lungt och fridfullt och vi sitter och små pratar lite. En flicka i 10-12års åldern med sin mamma som inte kan ha varit en dag över 30 går på tåget och sätter sig på andra sidan gången från oss. Alltså brevid fast gången var emellan...
Flickan tar upp en ouppblåst ballong som hon börjar blåsa upp och sedan släpper ut luften igen, så att det där irriterande pip, prutt och skräll ljudet viner som bara den. Det var liksom inte bara en gång hon gjorde detta och mamman satt och peppade henne och hjälpte till. Gång på gång blåste hon upp den där jävla ballongen och släppte ut luften så att det tjöt i hela jävla vagnen. Oerhört irriterande. Mitt i detta så ringer min mobil och jag svarar. Flickan fortsätter och hon och hennes mamma skrattar hysteriskt. Till sist när jag inte hör vad Fia säger, blir jag så fly förbannad för den här lillafamiljens brist på respekt för resterande resenärer att jag rent utav sagt vänder dit huvudet, och säger: Nu får ni för fan lägga av och hålla käften. Fattar ni hur jävla irriterande det där är? Varav på mamman säger till mig: att så får man inte säga, det finns faktiskt ett barn i närheten. JAg svarar helt ärligt: att det skiter jag fullständigt i. Då säger hon något som: att man inte kan kräva respekt om man inte ger respekt. Jag viftar bort henne och avslutar mitt telefonsamtal. Jonas och jag säger inte så mycket utan mest tittar på varandra med höjda ögonbryn medans mamman sitter och förklarar för sin dotter hur dum i huvudet jag är. hon sitter även att planera med sin dotter att hälla kaffe på oss när vi går av tåget. JAg säger fortfarande ingenting. När tåget stannar vid centralen och vi reser oss upp så ser jag att flickan flinar och försöker sig på något. Då knackar jag henne på axeln och stirrar på henne och hennes mamma och säger att: Hon minsann borde lära sig själv och sin dotter lite respekt också. Kvinnan blir väldigt upprörd och säger att man inte skall tala fult med barn i närheten, och jag informerar fortfarande att jag skiter i det, man skall inte låta sin barn beteé sig hur som helst heller. Hon säger då att barn måste få roa sig. "jaha, men kanske inte på vilka vilkor som helst." svarar jag. Hon går också av tåget och går bakom oss. Hon fortsätter att uttrycka sig och flickan säger då: sluta nu mamma, hon är förmodligen lite småsjuk i huvudet. Det fick mig att bara drastiskt vända mig om och peka finger. Jag fick höra något om att jag vara omogen. Det skiter jag också i.
Jag var smått arg över detta hela kvällen.
Tanken är då denna...hur kan hon kräva av mig att visa henne och hennes dotter respekt, när hon inte har visat någon annan på detta tåget någon respekt i överhuvud taget? Vilken jävla jubel idiot! HON kan inte kräva att jag skall sitta i 20 minuter och lyssna på när hennes dotter och hon själv förövrigt sitter och roar sig med att göra vidriga ljud med en ballong. SKulle det varit mitt barn hade jag helt enkelt tagit ballongjäveln, förklarat för mitt barn att så kan man leka hemma. För att annars stör man övriga resonärer. Alltså respekt mot medresenärer och deras trevnad. Sen att jag la ut sånna "välvalda" ord kanske jag kunde lagt band på, men jag var redan asförbannad. Undrar också hur pass hon har uppfostrat sin dotter. Om nu hennes dotter i skolan låt säga, blir tillsagd eller något, har hon då lärt sig av sin mamma att det är helt okej att kanske hälla vatten på en kamrat, eller kanske till och med läraren? Det verkar som om den stackars flickan kommer att få stora problem i livet, tack vare hennes mamma. Stackars lilla flicka.
Nej, återigen tillbax till plluggandet...
Puss o Kram
Kommentarer
Trackback
