Mitt liv, min vardag

Allt har kännts så bra och det mesta ligger på plats...då ska det komma något som klappa till en i ansiktet lite granna. Orkar inte berätta vad det handlar om i detalj, det tycker jag är för "kännsligt" att skriva om i bloggen då det inte har med allmänheten att göra...fattar det kort.

Vi är bjudna på fest ikväll med massa vänner. Det är med vänner som har småbarn och det var stricktly no kids ikväll. Det tycker jag är jätte kul att vi skall träffas utan barnen. Detta är också bestämmt sen någon vecka tillbaka och vi skaffade barnvakt. Perfekt. Johan blev överlycklig när mina föräldrar kom och skulle hämta honom och tyckte det skulle bli jätte kul. Han ignorerade mig nästan, faktiskt.

Fick då höra att det var rubbat och att inte normalt. Att han skulle sova borta. Det är ju tydligen alltid så. (?) Inte visste jag när detta erbjudande kom att det skulle komma ett annat? och att JAG får skit för det?
Jag orkar inte. JAg kommer inte hella att dyka upp där. Vill inte höra hur rubbad jag är...bara för att någon annan hade det på något annat sätt. Jag tänker inte försvara mig heller, för det är inte lönt. Nu känner jag mig helt plötsligt elak. Dålig. Dum och faktiskt som en dålig mamma. Nu är hela världen mitt fel och kvällen som jag sett framemot så länge nu känns helt plötsligt inte lika kul längre, när detta ligger och gnager i huvudet på mig.

Nu ska jag lägga mig i badet, försöka glömma detta: Och veta att jag faktiskt är en utmärkt mamma som orkar hålla alla bollar jag har i luften hela tiden. Att jag gör ett utmärkt jobb med min son som aldrig är annat än glad. Som är lugn och trygg i sig själv, på dagis och med alla han har runt omkring sig. `

Jag tycker att alla mammor borde ha en eloge, för det är bara dem som förstår vad jag menar.

Kram.