Mitt liv, min vardag

Nästa vecka på Torsdag så fyller min son 1år. Det var alltså ett år sedan som han kom till världen och jag sitter nu och tittar på ett kort på Johans nyfödda fötter som hans Faster Matilda tog på BB...och jag känner verkligen hur jag minns dem första dagarna igen...känslan i kroppen som skrek "hjälp...vad har hänt? hur ska jag gör detta? han lever ju...han andas ju...han är min bebis...hur kommer jag klara det här?" på ett ungefär...samtidigt kom ja gihåg hur jag inte kunde sluta titt apå honom, hur jag inte kunde sluta dofta på honom...vilken otrolig sak att få vara med om...och sen har liksom bara tiden gått...han är liksom ingen bebis längre...just nu springer han runt i vardagsrummet och babblar...har fått ränna fram o tillbaka till badrummet där Johan har försökt rensa kattlådan. Inte populärt.

Jag har ju som nämnt innan även börjat skolan igen...jobbigt att vara mamma och plugga, ännu jobbigare när jag har haft sonen hemma...men nu kommer verklgheten till skott. Nu ska allt bli som det skall vara ett tag framöver. JAg går i skolan, Jonas jobbar, Johan börjar förskola 2:a November. Hirrejösses! Jag fyller 26 och Johan fyller 1. Life as it should be. Hjälpe mig dock va nervös jag är...men samtidigt så lycklig.

Har i helgen verkligen sett att Johan kommer att grejja förskolan galant. 2 kalas har vi varit på. 1års kalas och 4års kalas. Han kan verkligen ta sig an andra barn, leka med dem på ett snällt sätt. inte blyg...han visar tydligt om han blir irriterad om någon försöker ta hans leksak, vilket jag kan tycka är bra då han förr inte har rört en min, bara sett lite bekymrad ut. Har även märkt att han kan sitta koncentrerat och leka med sitt även fast det skriks och stojas i bakgrunden lr precis brevid. Tycker jag känns bra.

Han äter vanlig mat och försöker faktiskt både äta och dricka själv...det går väll som det går, men han är på mycket godväg. JAg är jätte stolt. Jag märker att Jonas är jätte stolt...framförallt så ser Johan väldigt stolt ut när han åstakommer något nytt. gott som ont (haha)

Nejnej, nu är det dags att laga lunch här hemma. sen så är det middags sovning...fast det blir nog lite senare idag då vi latade oss i sängen till halv nio!

puss o kram!