Liv.
Återigen funderar jag på orättvisan i livet som vissa människor får erfara. Det är inte okej att vissa ska få vara med om vissa saker.....föräldrar ska aldrig behöva begrava sitt eget barn.
sitter här med Johan i knät.. Jag är lycklig. Sitter också och tittar på ett gammalt Greys Anatomy avsnitt där en gravid kvinna rammlat i duschen och bebisen dog i magen och hon var tvungen att föda ut det.
Det är fan orättvist att vissa inte äns kommer att få lära känna sina barn. Att vara gravid och föda barn och att ha barn är något alldeles speciellt...redan i graviditeten så ÄLSKAR du ditt barn. Och har förväntningar. När du föder barnet älskar du det ännu mer. Du längtar efter vad som ska hända näst. Varje dag som går, varje framsteg ditt barn gör....så älskar du ditt barn ännu mer. Det är en kärlek som inte går att beskriva med ord, för att den är så enorm. att älska en man är en sak....men att älska ditt barn är en annan. Det är en kärlek som är så stark, så obegränsad....
Jag kan fortfarande idag titta på min son och kan inte förstå att det är sant....att han ligger där, så perfekt...så vacker...så fin, han har börjat krypa, han klappar händerna han skrattar han och han ler. Precis det jag hoppades på,...
och sen finns det dem stackarna som förlorar det....deras glädje, förväntan och kärlek...jag hoppas innerligt att detta trotts allt ligger för nära till hands för att någonsin hända igen. (ni som känner mig, vet vad jag menar)
Min son är mitt liv. Ni som klarar er igenom trauman av andra slag, vet en sak...jag beundras er...väldigt mycket.
Nu är min son trött...jag bjuder på ett kort idag. Flrmodligen ett av få som kommer läggas upp på bloggen.
Puss o kram!
sitter här med Johan i knät.. Jag är lycklig. Sitter också och tittar på ett gammalt Greys Anatomy avsnitt där en gravid kvinna rammlat i duschen och bebisen dog i magen och hon var tvungen att föda ut det.
Det är fan orättvist att vissa inte äns kommer att få lära känna sina barn. Att vara gravid och föda barn och att ha barn är något alldeles speciellt...redan i graviditeten så ÄLSKAR du ditt barn. Och har förväntningar. När du föder barnet älskar du det ännu mer. Du längtar efter vad som ska hända näst. Varje dag som går, varje framsteg ditt barn gör....så älskar du ditt barn ännu mer. Det är en kärlek som inte går att beskriva med ord, för att den är så enorm. att älska en man är en sak....men att älska ditt barn är en annan. Det är en kärlek som är så stark, så obegränsad....
Jag kan fortfarande idag titta på min son och kan inte förstå att det är sant....att han ligger där, så perfekt...så vacker...så fin, han har börjat krypa, han klappar händerna han skrattar han och han ler. Precis det jag hoppades på,...
och sen finns det dem stackarna som förlorar det....deras glädje, förväntan och kärlek...jag hoppas innerligt att detta trotts allt ligger för nära till hands för att någonsin hända igen. (ni som känner mig, vet vad jag menar)
Min son är mitt liv. Ni som klarar er igenom trauman av andra slag, vet en sak...jag beundras er...väldigt mycket.
Nu är min son trött...jag bjuder på ett kort idag. Flrmodligen ett av få som kommer läggas upp på bloggen.
Puss o kram!
Kommentarer
Trackback
