Påpekar.
Du har alltså lagt ut mitt namn i din blogg. FINT. Det var väll ändå dumt va? Vad skulle det tjäna till? som att någon vet vem jag är, ändå va? Hur många finns det inte med samma namn som mig? Jag skulle ändå veta att du pratade om mig.
Men jag ska säga en sak, och hoppas faktiskt att du läser detta:
Du anser dig ha rätten att hänga ut, snacka skit och göra hur fan du vill i din blogg. Kan du då förklara för mig, vad som är skillnaden på dig och mig? Varför får inte jag prata om dig....Johanna.
Du skriver att du fan får säga vad du vill, det är din blogg, yada, yada...prata på...men vet du vad? Same rules for me, bitch.
Sen så har du och jag olika proriteringar i livet...att klaga på att dagen är tråkig och suger pung är själv klart ett gnäll...jag hade skit tråkigt...då får man gnälla när man lider allmänt av tristess....men jag skulle inte sitta och grina över att jag inte fått tillräckligt med SMS på min födelsedag. Och sen så om dina diagnoser gör saker och ting mot dig, så jaha? du känner inte mig, men en sak ska jag lära dig, och nu öppnar jag mig. Jag har också en diagnos. just so you know. sen är jag smart också. har studerat mycket psykologi och kan faktiskt rätt mycket om det. och nej, inte bara på gymnasiet.
Jag sitter bara inte och skriver ut det, skyller mina dåliga dagar på det, när jag är ledsen på det. Utan jag har lyckats med nått du inte har. Jag har lärt mig leva med mitt. Du mår inte bättre av att skylla på din sjukdom, det hämmar dig. Lär dig leva med den ist. Bli vän med den och låt den inte köra över den. ...nu tänker du " ojojoj...hon vet inget om mig...lalala...." ska du inte gråta också? Jag vet ganska väl vad jag pratar om. Jag vet MYCKET mer än vad du tror.
Sen så ja, jag är nog kanske en bitterfitta på många sätt, kul att du tycker det. En del som inte känner mig brukar antingen se mig som jävla jobbig eller kanske tillomed en bitterfitta. Vet du varför? Det är för att jag inte visar ett dugg intresse mot dem människorna att lära känna dem. Du är en utav dem.
Sen så är väll det lite av en grej också...jag är lite så av natur ibland...och jag skriver iaf lättast när jag är lite små tjurig, eller jätte glad...eller när jag känner mig irriterad.
Nu känner jag mig road.
Men vet du? Jag blir glad om du läser vad jag skrivit nu. Men jag tror inte du kommer att förstå vad du läser. Jag hoppas du gör det. Det är inte så att jag tror att du är någon loser eller så. Jag tycker rent av synd om dig.
Men jag ska säga en sak, och hoppas faktiskt att du läser detta:
Du anser dig ha rätten att hänga ut, snacka skit och göra hur fan du vill i din blogg. Kan du då förklara för mig, vad som är skillnaden på dig och mig? Varför får inte jag prata om dig....Johanna.
Du skriver att du fan får säga vad du vill, det är din blogg, yada, yada...prata på...men vet du vad? Same rules for me, bitch.
Sen så har du och jag olika proriteringar i livet...att klaga på att dagen är tråkig och suger pung är själv klart ett gnäll...jag hade skit tråkigt...då får man gnälla när man lider allmänt av tristess....men jag skulle inte sitta och grina över att jag inte fått tillräckligt med SMS på min födelsedag. Och sen så om dina diagnoser gör saker och ting mot dig, så jaha? du känner inte mig, men en sak ska jag lära dig, och nu öppnar jag mig. Jag har också en diagnos. just so you know. sen är jag smart också. har studerat mycket psykologi och kan faktiskt rätt mycket om det. och nej, inte bara på gymnasiet.
Jag sitter bara inte och skriver ut det, skyller mina dåliga dagar på det, när jag är ledsen på det. Utan jag har lyckats med nått du inte har. Jag har lärt mig leva med mitt. Du mår inte bättre av att skylla på din sjukdom, det hämmar dig. Lär dig leva med den ist. Bli vän med den och låt den inte köra över den. ...nu tänker du " ojojoj...hon vet inget om mig...lalala...." ska du inte gråta också? Jag vet ganska väl vad jag pratar om. Jag vet MYCKET mer än vad du tror.
Sen så ja, jag är nog kanske en bitterfitta på många sätt, kul att du tycker det. En del som inte känner mig brukar antingen se mig som jävla jobbig eller kanske tillomed en bitterfitta. Vet du varför? Det är för att jag inte visar ett dugg intresse mot dem människorna att lära känna dem. Du är en utav dem.
Sen så är väll det lite av en grej också...jag är lite så av natur ibland...och jag skriver iaf lättast när jag är lite små tjurig, eller jätte glad...eller när jag känner mig irriterad.
Nu känner jag mig road.
Men vet du? Jag blir glad om du läser vad jag skrivit nu. Men jag tror inte du kommer att förstå vad du läser. Jag hoppas du gör det. Det är inte så att jag tror att du är någon loser eller så. Jag tycker rent av synd om dig.
Kommentarer
Trackback
