Väggen.

Det känns som att gå in i en vägg när verkligheten blir något annat än vad den varit. Tänk dig att allt bara förändras. Jag mår så pyton över det och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till! Kan någon ge mig min son tillbax?

Trotts att febern har gått ner så vill inte vårat älskade barn äta som han ska. Han äter lite...sedan viker han bort huvudet och skriker...jag känner hur magen kurrar men han äter inte. Jag förstår verkligen inte. Igår var vi in till danderyd men dem såg inget fel på lillen och säger att aptiten kommer tillbax av sig självt. Ja, det hoppas jag,men det är jobbigt att se detta. Han sover trotts detta som han brukar på natten vilket oroar mig mer, för då blir han ju uttorkad och ännu mer hungrig...fy fan i helvete...nu vill jag att detta ska ta slut. Jag vill ha tillbax min skrattande, lattjande, snackande gosiga lilla prick. Det gör så ont i mig att jag inte vet vart jag ska börja...JAG HATAR DET.


Jag älskar dig mitt lilla hjärta...kom tillbax till dig själv...snälla...för mammas skull? Pappas?? DIG SJÄLV?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0