Nörd av stora mått del 2.
Ursäkta det lilla avbrottet innan, jag blev upprörd...shakey shakey, ett bad med jordgubbsskumm, soft ljus och ljudbok fick mig på bättre humör, samt en Rebecca och en Annika. Goda härliga vänner!
Iaf...vart var jag?
Just...det var min filmera...det var nog så det började...sen var det inte så mycket förräns galenskapen började när jag var 13...dumdumduuuummmm!!
Nu kom musiken!
HANSON! Det var dock INTE kärlek vid första ögonkastet...trodde dem var flickor först där dem satt i videon och spelade mmmbop...av någon anledning...så föll jag för dem efter ett tag...min kära vänn Carro (umeå) måste tyckt att det var kul att spä på min hysteri som bara växte och växte...i denna veva flyttade jag till sthlm, vilket var en jobbig flytt och mycket hände...och min tillflyktsort blev just att borra ner mig i en fantasivärld av musik, FANFICTION som jag läste groteskt mycket av och jag SKREV lika mycket.
(För er som in vet vad fanfiction är, så är det, för att förklara enkelt: Man anävnder artister och celebriteter som huvudkaraktärer i påhittade berättelser...Långa som korta.)
Även detta FANFICTION skrivande blev något av en besatthet. JAg har skrivit hundratals, min längsta på över goda 1500sidor. Den datorn har dock min pappa slängt, tack så mycket. Skulle kunna offra mycket för att få tillbax den. Det var mitt sätt att hantera det jobbiga i mitt liv. Jag drömde mig bort, och njöt av att befinna mig i min fantasi värld. JAg har faktiskt fortsatt med detta tills för ca 3år sedan, när jag faktiskt vågade kliva tillbax in i verkligheten...det var då livet förändrades totalt till det bättre. Jag behövde den inte längre. Skall tillägga att jag också skrivit allt på Engelska.
Anyways...Hanson eran ebbade ut kanske i 15-16års åldern... jag hade under tiden börjat halka in lite på hårdare musik, Limp Bizkit, Korn, ORGY...och The Offspring...dem var något av en besatthet, men inte i samma utsträckning, men jag avgudade dem...sen någonstans i all denna sörja så kom pojkband numer två...
'N Sync....Herregud, vad var det för fel på mig? Jag DYRKADE dem...det var VÄRRE än Hanson! 100ggr värre...jag tapetserade väggar, dyrkade JC...skrev mer, läste mer...Det var mitt LIV! Jag var galen...vet inte äns vad jag ska säga...
vet dock inte vad som hände...jag antar att rocken tog över och 'nsync gjorde uttåg ur mitt liv. Rock hade gjort entre...var inget dyrkande dock...eller jo, där ljög jag...
HIM gjorde entre i mitt liv när jag var ca 20år. Det var faktiskt en härlig tid! Det var inget dyrkande på samma sätt, men jag var totalbesatt av musiken! Jag kände mig i ett med den...det fanns texter som jag kunde svära på beskrev mitt liv och vad jag gick igenom i så många år...all smärta, min depression...SÅ EMO...min så var det. Självdestruktiviteten var dock pga av depression och inte pga av musiken. Den var en hjälp och inte ett verktyg. Jag mådde inte bra och det gjorde inte texterna heller. IAF.
Sen har det inte varit så mycket mer. hade en Turbonegro dänga, men det var ju inte på samma sätt...inte äns i närheten, vem vill skriva en romantisknovell om Hank? Not me.
Sen har livet varit lungt och skönt. Fram tills nu. TACK ANNIKA. Så som hon har tjötat om Twilightböckerna. JAg har retats och skrattat och bla,bla,bla...Efter att tittat på en rutten TS av New Moon (två ggr) så började känna ett smått begär av att läsa böckerna...och eftersom jag aldrig har tid att LÄSA så bestämde jag mig för att lyssna. LJUDBÖCKER. Så här sitter jag nu. Så fort jag kan så lyssnar jag. Eclipse är avklarad...nu är det sista...vad den nu hette...Breaking Dawn? Jag är uppslukad, såld och förstörd...hade jag inte varit vuxen men sambo och barn så had ejag förmodligen suttit här med alla dockorna, posters, soundtracks och Edward som bakgrundbild på datan. varit först in på bion med gråten i halsen och vässade armbågar. Hysteriskt.
Tillät faktiskt Annika att säga: I told you so....och nu har vi heta samtal om Twilight och jag försöker pressa ut vad som kommer att hända, bara för att jag är för ivrig.
Så, Hej och hå...Malin heter jag, Twilight nörd. Tönt.
Iaf...vart var jag?
Just...det var min filmera...det var nog så det började...sen var det inte så mycket förräns galenskapen började när jag var 13...dumdumduuuummmm!!
Nu kom musiken!
HANSON! Det var dock INTE kärlek vid första ögonkastet...trodde dem var flickor först där dem satt i videon och spelade mmmbop...av någon anledning...så föll jag för dem efter ett tag...min kära vänn Carro (umeå) måste tyckt att det var kul att spä på min hysteri som bara växte och växte...i denna veva flyttade jag till sthlm, vilket var en jobbig flytt och mycket hände...och min tillflyktsort blev just att borra ner mig i en fantasivärld av musik, FANFICTION som jag läste groteskt mycket av och jag SKREV lika mycket.
(För er som in vet vad fanfiction är, så är det, för att förklara enkelt: Man anävnder artister och celebriteter som huvudkaraktärer i påhittade berättelser...Långa som korta.)
Även detta FANFICTION skrivande blev något av en besatthet. JAg har skrivit hundratals, min längsta på över goda 1500sidor. Den datorn har dock min pappa slängt, tack så mycket. Skulle kunna offra mycket för att få tillbax den. Det var mitt sätt att hantera det jobbiga i mitt liv. Jag drömde mig bort, och njöt av att befinna mig i min fantasi värld. JAg har faktiskt fortsatt med detta tills för ca 3år sedan, när jag faktiskt vågade kliva tillbax in i verkligheten...det var då livet förändrades totalt till det bättre. Jag behövde den inte längre. Skall tillägga att jag också skrivit allt på Engelska.
Anyways...Hanson eran ebbade ut kanske i 15-16års åldern... jag hade under tiden börjat halka in lite på hårdare musik, Limp Bizkit, Korn, ORGY...och The Offspring...dem var något av en besatthet, men inte i samma utsträckning, men jag avgudade dem...sen någonstans i all denna sörja så kom pojkband numer två...
'N Sync....Herregud, vad var det för fel på mig? Jag DYRKADE dem...det var VÄRRE än Hanson! 100ggr värre...jag tapetserade väggar, dyrkade JC...skrev mer, läste mer...Det var mitt LIV! Jag var galen...vet inte äns vad jag ska säga...
vet dock inte vad som hände...jag antar att rocken tog över och 'nsync gjorde uttåg ur mitt liv. Rock hade gjort entre...var inget dyrkande dock...eller jo, där ljög jag...
HIM gjorde entre i mitt liv när jag var ca 20år. Det var faktiskt en härlig tid! Det var inget dyrkande på samma sätt, men jag var totalbesatt av musiken! Jag kände mig i ett med den...det fanns texter som jag kunde svära på beskrev mitt liv och vad jag gick igenom i så många år...all smärta, min depression...SÅ EMO...min så var det. Självdestruktiviteten var dock pga av depression och inte pga av musiken. Den var en hjälp och inte ett verktyg. Jag mådde inte bra och det gjorde inte texterna heller. IAF.
Sen har det inte varit så mycket mer. hade en Turbonegro dänga, men det var ju inte på samma sätt...inte äns i närheten, vem vill skriva en romantisknovell om Hank? Not me.
Sen har livet varit lungt och skönt. Fram tills nu. TACK ANNIKA. Så som hon har tjötat om Twilightböckerna. JAg har retats och skrattat och bla,bla,bla...Efter att tittat på en rutten TS av New Moon (två ggr) så började känna ett smått begär av att läsa böckerna...och eftersom jag aldrig har tid att LÄSA så bestämde jag mig för att lyssna. LJUDBÖCKER. Så här sitter jag nu. Så fort jag kan så lyssnar jag. Eclipse är avklarad...nu är det sista...vad den nu hette...Breaking Dawn? Jag är uppslukad, såld och förstörd...hade jag inte varit vuxen men sambo och barn så had ejag förmodligen suttit här med alla dockorna, posters, soundtracks och Edward som bakgrundbild på datan. varit först in på bion med gråten i halsen och vässade armbågar. Hysteriskt.
Tillät faktiskt Annika att säga: I told you so....och nu har vi heta samtal om Twilight och jag försöker pressa ut vad som kommer att hända, bara för att jag är för ivrig.
Så, Hej och hå...Malin heter jag, Twilight nörd. Tönt.
Kommentarer
Trackback
