Mitt liv, min vardag

Jag tänker dock inte skriva så mycket om det. Jag måste försöka koppla av nu, vara lite ledig och fira jul och umgås med min familj!! Ska bli så skönt...två veckor tillsammans! Sen kickar verkligheten in igen.

Jag är trött just nu. Helt utmattad...jag är besviken och jag är rätt ledsen. Jag har dock hittat mitt fokus, ska ta mig tillbax till min VFU plats så fort dem öppnar igen, sen skall jag göra mitt arbete...

Det irriterar mig att få höra att folk tror att jag inte kan, men det gör jag. Väldigt bra också.

Ibland tror jag också att människor tror att dem får beteé sig hur som helst. Säga vad som helst...jag känner mig "bitchslappad" och rätt tagen. Men nu ska jag göra det bästa av denna situation, vilket brukar motivera mig rätt bra när jag väl får lugna ner mig. Jag kan också trösta mig med att jag är en bättre människa. Iaf en mer förstående människa med hjärta och hjärna. Båda delarna är en fördel så att man inte bara är hjärna...det känns som att det är fallet just nu.
Känner dock också som att jag var på väg att tippa över kanten när jag blev så kännslo fylld att jag var på väg att spilla ut hela mitt privatliv...skönt att jag tyglade mig, men dem kanske hade förstått då? Men är det det viktigaste? Ibland tjänar det inget till att försöka få någon att förstå en situation, konflikt ur en annans synvinkel, iaf när dem redan har bestämmt sig för att det är deras "poäng" som är korrekt.

Jag kan hålla med om vissa saker som nämnt, men verkligen inte allt. Jag tror att det handlar om att man är olika människor, vart tex. ambitions och prestations nivån ligger...tar man själv på sig för mycket utan att diskutera med andra, ja då har man gjort ett val? Att göra arbetet menar jag.
Denna situation har jag ALDRIG någonsin suttit i.

Aja skitsamma.
Nu ska jag mysa med min karl, sen sova...

puss o kram.

"I tear my heart open, I sow myself shut, and my weakness is...that I care too much. My scars reminds me, that the past is real. I tear my heart open, just too feel." Papa Roach - Scars.

Jag tror inte att jag behöver säga så mycket om vad låten betyder för mig. En gång i tiden var det mig upp i dagen. I dag är den något jag tittar tillbaks på och blir stolt. Stolt över att jag övervunnit så mycket av mitt självdestruktivabeteénde...min panikångest, min grova depression. Det smyger sig på  mig ibland när saker och ting blir jobbigt...men jag gör det bättre och bättre varje gång. Varje gång så lär jag mig att hantera...

Tackar fan Papa Roach för att dem skriver så mycket musik som fyller mig med så mycket känsla!