Mitt liv, min vardag

Det gör alltid ont att mista någon som står en nära...vare sig det är en människa eller ett djur...igår, 3/4 så gick våran älskade lilla orm bort efter att helt plötsligt ha blivit jätte sjuk.

I lördags så flyttade ju vi, som nämnt, så vi lämnade orm  till jonas pappa, och sedan så åkte han med jonas mamma och syster till avesta. Katterna hade varit ute hela natten och efter att Orm inte hade dykt upp något alls så blev Carina (jonas mor) orolig och började leta efter Orm. Efter ett bra tags letande hitta hon honom under en buske, helt utslagen, då fattade vi genast belsutet att han skulle komma hem. väl hemma började han kräkas då och då och han bara låg. orkade och kunded röra sig. Det var jätte jobbigt att se. vi var helt säkra på att han skulle dö under natten...men det gjorde han inte. på morgonen så var det precis som innan. men helt plötsligt så började han kräkas ännu mer och då fattade vi beslutet att åka till veterinären med honom. så efter ett att dem fort konstaterat att han hade sten i urin röret, och att han inte kunnat kissa, och att det var därför han var sjuk...så försökte dem stoppa in en kateter, men det funkade inte, så dem fick tappa kisset genom att trycka in en spruta i urin blåsan på honom och tömma honom.

efter det så började man talal om operation och att risken var stor att han inte skulle överleva det. under prat om delbetalning och kostnader så slutar våran älskade kisse att andas....han gick bort under sen förmiddag.

det är jätte sorgligt och jobbigt, framförallt för att jonas blev så himla ledsen. naturligtvis bleev jag också det, men dem hade en speciell kontakt dem två.

så nu ligger han begravd brevid tarzan i roffes trädgård...där ligger han bra.

R.I,P gullet.

sen i övrigt har det inte hänt så mycket...vi har börjat komma itll rätta hära och vi trivs jätte bra. imorgon ska vi sätta upp tavlor och lite fler lampor.

kom över på en kopp vettja!

puss o kram