Mitt liv, min vardag

En sak som jag förmodligen aldrig kommer att bli av med är min panikångest. Jag har haft det i många år nu...dock inte lika allvarligt som förr...men jag får mina dängar ibland. Magen knyter sig, ögonen tåras och ajg får svårt att andas...jag känner mig helt stel och munnen blir torr...jag kan inte skratta då ansiktet blir stramt och jag blir lik blek.
Så känner jag mig just nu.

Jag kan inte sätta fingret på varför och jag mår så dåligt över det för att jag ibland inte känner att jag då inte kan ge min son den uppmärksamhet han behöver. Det är så jävla jobbigt.
Inget idag blev som det skulle och jag känner att jag inte vet vad jag ska göra av det. Jag känner mig ledsen och usel.
Jag saknar Fia. Jag saknar att kunna leva mitt liv utan det här. Jag förstår inte vart det kommer ifrån.

Jag känner sådan oro och ängest över framtiden ibland. Den känns så oviss. Jag vill ha kontroll och VETA allt.

Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Vad ska jag göra med mig själv?


Till min älskade vän borta i spanien.
Jag saknar dig något så enormt. Du har bara varit borta några dagar och jag saknar dig redan. Du är den bästa som finns...låt det gå fort och kom hem igen så går vi på skansen...eller dricker the eller något annat...

Nej...
Nu ska jag försöka må bra...det kommer att ta många timmar innan jag är i form igen.

Puss o Kram